England - dit försöker jag åka så ofta jag har möjlighet. Det är härligt grönt, underbara människor och mycket fina Labradorer. Vi är några stycken som lite då och då åker och tittar på jaktprov, utställningar och besöker duktiga labradoruppfödare. Vid några tillfällen har vi varit på Championshipet och sett helt fantastiska apportörer och handlers. En annan rolig upplevelse är att gå på Cruft's, det är så mycket på en gång att man bör vika 2 dagar för att hinna se allt man vill hinna med.
 
Tidig morgon - Championshipet 98

Det är mycket publik och inte alltid så lätt att se... så ett vanligt jaktprov är nog att föredra då man har goda chanser att få gå i linjen och se riktigt bra.
Här ovan ses en flitig deltagare på Championshipet - FTCh Flashmount Socrates med resesällskap.

Pampiga priser och kungligheter hör till. Drottningen drar sig inte för att gå med i flera dagar, hennes intresse för labradorer är stort. Här ses Mr M.Heath, Mr A.Wyte-Robinsson och Drottning Elizabeth på Sandringham 1998.
   
Stiliga klappare på Sandringham med sina duktiga hundar.

 

 
Jag har just kommit hem från Skotland och The Retriever Championship. Fantastiskt vacker och underbart duktiga hundar - man blev riktigt träningssugen. Tursamt inte en droppe regn på hela veckan men ganska svalt och både sol och dimma.
   
 

 

 
Tidigt en onsdags morgon packade vi in oss i bilden.
Yoga hade äntligen börjat löpa och vår långa resa blev nu av. Med i bilen var förutom mig själv och Yoga även Bitte och chauffören och sambon Niklas. Självklart lyckades vi pricka in ett riktigt snöoväder som höll i sig i stort sett ända till Hamburg. Vårt första stopp var planerat hos Keld och Kristen, kennel Lochiness, i Danmark. Tack vare det ganska besvärliga väglaget kom vi fram ganska sent. Men vad gör det? Där väntade en fantastisk dovhjortstek, vin och mycket gemytligt sällskap och timmen blev sen. Efter en god natts sömn vaknade vi i ett snötäckt och kallt Börkop. Lite frukost och sedan var det bara att packa in sig i bilen igen. Med en termos gott och hett kaffe gav vi oss iväg mot Tyskland och ca 70 mil låg framför oss tillsammans med ett evigt snöande. Inte förrän efter Hamburg avtog snön och strax efter Bremen tog vi en välförtjänt bensträckare och lunch.

Yoga behövde också rastas  Vi bestämde oss att hädanefter skulle vi undvika dessa svindyra vägkrogar och hålla oss till det vinnande konceptet Mc Donalds... Detta kan man konstatera så här i efterhand, att man fyllt sin hamburgerkvot för i år.
Så inträffar det man bara hört talas om - bilkö på Autobahn - tvärstopp!! Vi blev sittande i över 3 timmar och försökte utan framgång förstå varför. Varken trafikinformationen eller andra bilister visste eller kunde förklara varför. Utan med en axelryckning konstaterade man kallt att "så här är det ibland". Med en bok på CD och vårt goda kaffe flöt tiden ändå på och  plötsligt, som genom ett trollslag, satte det fart och vi var på väg igen.

 
Vid halvsju tiden rattade vi in på parkeringen hemma hos Isabella och Fritz Kraft och en fullständigt fantastisk middag väntade. Sadel av vidsvin med ris blandat med sparris och svamp och päron med gelé på tyskt vis, självklart med gott rödvin. Vad mer kan man begära? Gästfria och med härligt humör tog de hand om oss trötta svenskar. Fritz som skulle upp mycket tidigt nästa morgon visade oss runt bland alla jakttroféer och jag kan lova att de medhavda bildekalerna, vägtrafikskudden och nyckelknipporna i temat "varning för älg" föll i god jord. Även den rökta älg- och renkorven tillsammans med med en flaska rödvin "La Chasse" med en älg på uppskattades. Det visade sig att både Isabella och Fritz varit i både Sverige och Finland och jagat älg. Innan vi begav oss till hotellet 1 km bort fick då Yoga äntligen träffa sin Sesam! Så stilig han var - och vilken gentleman! Han visste precis vad som väntades av honom och det tog inte lång stund innan parningen var ett faktum. Fritz tog kort och försvann för att någon minut senare komma ut och räcka över ett "the Weddingphoto"! 
Trötta åkte vi sedan hem till hotellet tog en kall öl för att sedan slockna på våra rum.
Nästa morgon åt vi frukost och gjorde oss oskyldiga  på hotellet, sedan tog vi en sväng in till byn. Isabella skulle iväg och jobba på förmiddagen så vi hade en timme över. Våren hade kommit och både fåglar och snödroppar syntes överallt. Men enligt Bitte, som varit uppe tidigt och tittat på nyheter och väder, var ett nytt snöoväder på väg in över sydtyskland och vi bestämde att om parningen gick bra idag också skulle vi åka hemåt. Framåt halv tolv åkte vi tillbaka till Isabella och hon passade på att visa alla hundar i kenneln. Där var många bra typade egenuppfödda labradorer, båda svarta, gula och bruna, men även några importer. Den inte helt okände CH Warringah Cobb var mycket stilig och fräsch - 9 år.
Sesams mor Nessie hade två valpar och var en mycket trevlig bekantskap.
Innan vi släppte ihop Yoga och Sesam en sista gång fick vi varm soppa, fixade lite papper och avmaskade Yoga. Parningen gick utmärkt även denna dag och vi tyckte att det var dax att ge sig iväg. Trots att vi blev avrådda att åka en fredagseftermiddag, så tyckte vi trots allt att det var lika bra att påbörja hemresan - det var i alla fall över 160 mil kvar...

 

 

 		 Resan gick förvånansvärt smärtfritt och talboken gjorde att tiden rann iväg. En del beställningar och egna behov fick oss att stanna till vid gränsen och bunkra lite strax före stängning och vid halv elvatiden var vi framme hos Keld och Kirsten igen. Eftersom vi avböjt middag per telefon, Mc Donalds igen, hade de förberett en härlig efterrätt när vi kom. Sent blev förstås men vi bestämde att följa med på en jakt- och fiskemässa nästa morgon innan vi åkte hem. Efter frukost satte vi av efter Keld på väg mot Odense. Keld passade på att visa oss Dansk Retrieverklubbs lokaler i en helt fantastisk miljö.
På väg mot mässan får vi soppatorsk! Inte så bra när man kör en dieseldriven bil, så vi var tvungna att invänta väghjälp. Detta tog lite väl mycket tid i anspråk och vi var överens om att hoppa över mässbesöket och ta oss hem. Täta rapporter från vänner och bekanta fick oss att förstå att det eviga snöandet inte upphört. Det var bara att stoppa in en ny CD  och ytterligare en bok lästes upp på vägen hem. Hyfsat möra och trötta kom vi till slut hem. Men varva ner måste man! Lite nyligen inhandlat vin tillsammans med lite ost och kex satt vi uppe en stund och summerade denna resa. Att få göra en sån här härlig resa - att få träffa nya och gamla gästfria hundvänner är verkligen uppiggande och stimulerande. Tack för en jättetrevlig resa, ett underhållande sällskap och gott humör! Nu är det bara att vänta och se om resan bär frukt - vi håller tummarna.
 
/Anna